21 Februari 2017

För alla flocklevande varelser är  gemenskapen och sammanhållningen i gruppen livsnödvändiga. Utstötning ur gruppen innebär en social och mental katastrof för den som drabbas. Ändå förekommer utstötning både bland djur och människor. Utstötning ur det mänskliga samhället eller gemenskapen har i somliga kulturer förekommit som straffpåföljd och skett under legala former. Det konstitutiva elementet i mobbning är just utstötning. Mobbning innebär alltså, att någon eller några tar sig rätten att utsätta någon annan för en social och mental katastrof.

För att nå detta mål använder mobbaren medel, som är i stort sett likadana överallt. Det handlar om att försvaga, skrämma  och till slut knäcka offret så att denne förlorar sin självkänsla och motståndskraft och till slut bryter samman och försvinner ur gemenskapen. Detta kan ske genom verbala angrepp, falska beskyllningar, förtalskampanjer, smutskastning, isolering osv. Om den mobbade inte ger sig av självmant kan han/hon skiljas från arbetsplatsen utan hänsyn till arbetsrättsliga regler.

När detta sker på en arbetsplats är det naturligt att det uppstår oro och rädsla även bland andra medarbetare. Den psykosociala arbetsmiljön tar skada som en följd av mobbningen. Men i diskussionen om mobbning är det vanligt, att man förväxlar orsakssammanhangen och tänker sig, att mobbning är en följd av brister i arbetsmiljön. Därför har frågorna om mobbning sopats in under rubriken arbetsmiljöproblem och därför blir mobbning inte heller identifierad, utredd eller åtgärdad i vårt nuvarande system. Arbetsmiljöproblem hör ju till de områden, där arbetsmarknadens parter förväntas klara allting själva. Men detta system är uppbyggt med tanke på helt andra frågor. Där handlar det om fred på arbetsmarknaden, inte om en enskild som drabbats av utstötning. I de stora kollektivens strävan efter konsensus mals den enskilde ned som ett litet korn mellan kvarnstenar.

Den som drabbas av  utstötning eller exkludering och som tillhör någon av de i diskrimineringslagstiftningen definierade minoritetsgrupperna kan gå till domstol med denna lagstiftning i ryggen. Den som drabbas av samma behandling men inte tillhör någon sådan minoritetsgrupp saknar denna möjlighet.

Det som nu behöver ske är att man inser att mobbning är ett psykiskt och socialt våldsbrott mot den enskilde. Det som Stefan Löven och Morgan Johansson ska göra är att se till att mobbning lyfts ut ur det arbetsmiljörättsliga området och flyttas in i det straffrättsliga. Först när man med hjälp av rättsväsendet kan lagföra förövaren och upprätta offret kan vi få ordning i denna fråga. Hela västvärlden ryser inför det ryska beslutet att avkriminalisera familjevåld. Hustrumisshandel ska betecknas som "administrativ förseelse". Men det är precis så man i Sverige betraktar mobbning.

Därför kräver Organisation Mot Mobbning att mobbning förbjuds i en egen paragraf i brottsbalkens tredje eller fjärde kapitel. Vi föreslår följande formulering av lagtexten:

" Den som genom upprepade kränkande handlingar stöter ut annan ur en social gemenskap, som är av väsentlig betydels för denne, dömes för mobbning till böter eller fängelse i högst två år. Var utstötningen uppsåtlig dömes för grov mobbning till böter eller fängelse i högst fyra år".  

Mats Jonsson
Ordförande i Organisation Mot Mobbning