Under det gångna året har frågorna om mobbning fortsatt att uppmärksammas på olika sätt. Det förekommer föreläsningar, kurser och seminarier, det skrivs reportage och artiklar i tidningar, TV sänder inslag och program, böcker författas och ges ut osv.
Det är viktigt att debatten hålls vid liv. Men ibland kan jag befara, att frågorna om mobbning håller på att förvandlas till en marknad. Olika försäljare överröstar varandra. Varor av skiftande kvalitet bjuds ut. Inte sällan ser man helt motstridiga råd och synpunkter. För skolans vidkommande visar sig det ena antimobbningsprogrammet efter det andra vara verkningslöst. Inte heller finns det någon särskild anledning att föreställa sig, att Arbetsmiljöverkets nya anvisningar skulle fungera bättre än de tidigare. Göran Thybäck hävdar, att mobbning uppstår i organisationer med hierarkisk struktur, medan Eva Larsson menar, att det är i sådana arbetsmiljöer i skolans värld, där ingen säger ifrån, som mobbning kan florera. Även om de har motsatta ståndpunkter tar de båda för givet, att mobbning uppstår pga brister i organisationen. I den eljest intressanta TVserien "Morgans mission" möter parollen "Det finns inga onda barn, det finns bara onda mönster".
På dessa olika sätt avpersonifierar man mobbning. Den framställs som en företeelse, som med naturnödvändighet infinner sig när omständigheterna är ogynnsamma. Då bortser man från att mobbning består av illasinnade handlingar, som initieras och utförs av verkliga och identifierbara personer. Ibland undrar jag, om det finns något område i samhällsdebatten, där schablonartade påståenden, cirkelbevis och mer eller mindre omedvetet ideologiskt färgade och förutfattade ställningstaganden är så vanliga som i diskussionen om mobbning.
Det finns många olika men samverkande orsaker till att människor begår onda handlingar mot varandra. Samhällsvetare, psykologer, psykiatriker, m.fl. kan ha olika uppfattningar om varför människor begår brott som stöld, misshandel, mord mm. Men under tiden som diskussionen fortgår bestraffar man brotten. För att kunna göra det behöver man faktiskt inte veta allt om orsaken. Men man behöver rättskänsla och en adekvat lagstiftning. Därför är det på tiden, att jurister inom straffrätt och folkrätt samt lagstiftande politiker träder in på arenan.
Nytt mod och ett bättre nytt år önskar jag dig
Mats Jonsson
