Organisation Mot Mobbning, OMM, vill informera om vilka vägar vi anser att man måste gå för att komma till rätta med det allvarliga missförhållande i samhället, som mobbning utgör. Vi kräver en skärpt och samlad lagstiftning vad gäller kränkning, social utstötning och diskriminering i alla former. För den skull tror vi inte, att detta omedelbart skulle lösa alla problem, men lagstiftning har ju också en normbildande effekt och påverkar synsätten på längre sikt. Idag har mobbning utvecklats till en vedertagen metod för att göra sig av med människor man inte gillar. Så ska vi inte ha det.
1. Mobbning måste förbjudas i en egen paragraf i brottsbalken. Det är egentligen obegripligt, att en företeelse, som vållar så mycket skada i arbetsliv och skola och så mycket lidande för den enskilde inte för länge sedan stämplats som kriminell.
2. En särskild enhet för brott av detta slag, det vill säga kränkning, utstötning och diskriminering, inrättas hos polismyndigheten i varje region. När det gäller mobbning i skolan förekommer det på sina håll att skolan ber ungdomspolisen om hjälp. Erfarenheterna av detta är goda. Polisen representerar en utomstående auktoritet och mobbning kan mycket sällan lösas inom ramen för det sociala sammanhang, där den uppstår.
3. Uppsägningar och avskedanden i arbetslivet prövas i denna instans. Mobbarens mål är att stöta ut sitt offer från den sociala gemenskapen och en uppsägning kan då vara slutpunkten i mobbningsprocessen. Enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 30, ska varje arbetstagare åtnjuta "skydd mot uppsägning utan saklig grund". När mobboffer sparkas ut sker det idag med motiveringar, som kan vara irrelevanta, löjeväckande och direkt lögnaktiga utan att någon reagerar. Att företa en juridisk prövning av uppsägningar var tidigare en uppgift för kronofogden och vi föreslår, att man återknyter till denna ordning.
4. Personligt ansvar utkrävs av den som anstiftar eller deltar i mobbning. Eftersom mobbning idag inte betraktas som brott utan mer som olyckshändelse straffas inte den som bär det egentliga ansvaret, det vill säga förövarna själva. Någon gång kan arbetsgivare, eller, när det gäller skolmobbning, kommunen åläggas att betala skadestånd, men den egentlige förövaren kan lugnt fortsätta att söka efter nästa offer. Det är grundläggande i ett rättssamhälle att man spårar upp och bestraffar den som verkligen är skyldig och att lagens arm inte slår blint omkring sig.
5. Anmälningsplikt införs vad avser mobbning i skola och arbetsliv. Om någon idag anmäler mobbning svarar stora organisationer i allmänhet med att slå tillbaka och den som anmäler kan själv bli nästa offer och anklagad för brist på lojalitet. Anmälningsplikt visar åtminstone, att anmälaren har rätten på sin sida. Sedan hänger resten på civilkuraget.
Bästa hälsningar
Mats
