Om man reser exempelvis till Rom vill man kanske skicka ett vykort hem till släkt och vänner. Men i Italien inträffar brevbärarstrejker titt som tätt. När postlådorna blivit överfulla kan det hända, att en strejkande brevbärare ändå kommer och tömmer dem - i Tibern. Åtminstone sägs det så.
I Sverige har uppskattningsvis cirka 8 000 anmälningar om mobbning skickats till Arbetsmiljöverket (AV) under den tid som dess föreskrifter om kränkande särbehandling , AFS 1993:17, varit i kraft. Ingen anmälan har föranlett någon åtgärd. Människor har trott, att de skulle skicka sina anmälningar till Arbetsmiljöverket i hopp om något slags ingripande. Av Arbetsmiljöverkets direktiv framgår emellertid, att verket inte har något sådant uppdrag. När det handlar om arbetsmiljöbrott är det polisen, som ska ta emot anmälningar.
Man kan tycka, att Arbetsmiljöverket skulle ha informerat anmälarna om detta eller själv vidarebefordrat anmälningarna till polisen. Tusentals människor, som fått sina yrkesliv, karriärmöjligheter och många gånger hela sin sociala tillvaro sönderslagen har invaggats i tron att de gjort vad de kunnat för att få hjälp. Medan verket bara har lagt alla anmälningar åt sidan.
Idag ligger regler om mobbning inlindade i arbetsmiljölagstiftningen och kommer aldrig till domstolarna. Det är inte tillfredsställande att ha en lagstiftning, som ser ut som ryska dockor, där man måste öppna den ena för att hitta den andra.
Kränkande särbehandling, social utstötning och diskriminering i alla former måste därför brytas ut ur den lagstiftning, där de i dag ligger dolda och på ett sammantaget och synligt sätt förbjudas i en egen paragraf i brottsbalkens tredje eller fjärde kapitel.
Det förefaller alltså som att Arbetsmiljöverket i detta sammanhang hel simpelt agerar som "målvakt". Företeelsen är känd från näringslivets bakgårdar. Själv känner jag mest till den från mina år som fängelsepräst.
Bästa önskningar om en God Jul och Gott Nytt År från OMM:s ordförande, Mats Jonsson, och hela styrelsen!
