Bland allmänheten finns en utbredd föreställning om att vi har en tillräcklig och effektiv lagstiftning mot mobbning och trakasserier. Många blir förvånade - och det med rätta - när de får veta, att så inte är fallet och att man inte kan fälla någon personligen i domstol för mobbning.
Hur kan detta komma sig? En väsentlig orsak är att man på alltför många håll, både bland personer och organisationer har kommit underfund med, att mobbning och trakasserier är ett effektivt och praktiskt sätt att göra sig av med folk man inte gillar. Och det kan man alltså göra utan att riskera att ställas till svars någonstans.
I vårt arbete för att mobbning ska kriminaliseras märker vi ju hur man tvekar och slingrar sig på sina håll. Då kan man befara att någon har fingrarna i syltburken. Man vill inte frånhända sig möjligheten att utöva mobbning. Men man gömmer sig bakom fraser som "lagstiftning är inte rätt väg att gå".
Naturligtvis är det ovanligt, att man röstar mot en ordning, som man själv har nytta och fördel av. Men det har ändå förekommit. Tex när ridderskapet och adeln tillsammans med de andra ständerna röstade bort ståndsriksdagen i december 1865.
Hälsningar
Mats Jonsson
